En fotnot att bry sig om

Det verkar som om det bara är i Finland som man inser hur nära man är att bli det första landet som lämnar eurosamarbetet. En närmare koll på överenskommelsen vid förra veckans EU-toppmöte ger ledtrådar till varför euro exit kan komma tidigare i nordost än i sydost.

Att EU-toppmötet i förra veckan innebar en tydligare uppdelning av EU i olika delar har kommenterats vitt och brett, men av större betydelse för Finland är att också euroområdet delas upp i olika lag. Enligt toppmötesbesluten i förra veckan kommer nämligen Tyskland, Frankrike och Italien att kunna blockera lån till länder i kris via den nya euroräddningsfonden (ESM), medan alla andra lilleputtar på egen hand inte kan stoppa dylika beslut. Detta genom att Merkozy föreslagit beslut med kvalificerade majoritet (QMV) i brådskande ESM-fall (s.k. emergency procedure) - och brådskande är det förstås i praktiken nästan alltid när ett krispaket ska beslutas. Ur effektivitetssynpunkt är denna regel förstås rimlig, men den krockar med Finlands rättmätiga motvilja mot att bli ett B-land inom euroområdet trots nominellt mycket starkare offentliga finanser än de flesta andra. Att Italien skulle kunna stoppa ett lån till Finland medan Finland inte skulle kunna stoppa ett lån till Italien, spär förstås på missnöje med att landet redan tvingats skjuta till stora summor till lån till "oansvariga" greker, irländare och portugiser. Därav den enda fotnot som pryder toppmötets sjusidiga kommuniké - nämligen att förslaget om QMV är "subject to confirmation by Finnish parliament".

Givet att det nya "eurofördraget" förr eller senare kommer att bli föremål för omröstning i alla nationella parlament i euroområdet kan man ju undra varför just Finland bråkar redan nu. Min gissning är att Katainens regering faktiskt hade kunnat falla redan under helgen om fotnoten inte funnits där, eftersom förslaget inte i dagslägetverkar ha stöd vare sig av alla regeringspartier (tänk Socialdemokraterna) och definitivt inte av en majoritet i riksdagen. Nu har Katainen fått ett slags frist fram till mars nästa år, då det nya eurofördraget ska vara framförhandlat. Men givet att ledarna i 16 av 17 euroländer redan förklarat sitt stöd för ESM-röstreglerna, är det svårt att se att det finns något utrymme för Finland att återvinna ett nationellt ESM-veto i kommande förhandlingsrundor.

Det är inte orimligt att tro att den finska regeringen, och riksdagen, kommer att vika ner sig och acceptera de stora ländernas diktat när vi närmar oss "crunch time". Allvaret i situationen kanske kan få Socialdemokraterna (nu i regering) eller Centerpartiet (nu utanför regeringen), nu båda i full strid med sannfinländarna om euroskeptiska medborgares gunst, att svänga om. Det finns säkert utrymme för lite knep och knåp i ESM-reglerna, som att införa ett tak på ESM-lånen om man använder "emergency procedures". Men om en majoritetsregering inte kan enas för en sådan eftergift så återstår två möjligheter - nyval med Timo Soini i fullaste slagläge, eller att sittande regering faktiskt självmant beslutar att "enough is enough" och deklarerar att Finland alltid måste ha ett veto över hur finska skattebetalares pengar används. Frågan är om Finlands Bank inte redan börjat lite lätt inventera förråden av gamla markka-sedlar där långt nere i bergsrummen.