Det var väl aldrig något egentligt tvivel om att presidentvalet i Vitryssland för nästan exakt ett år riskerade att bli en parodi på demokrati. Men att diktatorn Alexander Lukasjenko inte bara skulle fuska sig till ännu en mandatperiod på den post han innehaft sedan 1994, utan också därefter kraftfullt förtrycka de protester som rättmätigt förekom var inte lika väntat (om de än agerat förhållandevis civiliserat jämfört med vad Bashar Al-Assads bödlar gjort i Syrien).
Under våren 2011 dömdes ett antal "oppositionella" till tuffa fängelsestraff, ofta efter att ha misshandlats av polis eller i häkte. Samtidigt förvärrades landets ekonomiska situation snabbt, när presidentens fullständigt ohållbara expansion av statliga krediter (bl.a. en del av valkampanjen 2010) drog landet i tydlig zimbabwisk riktning. Inflationen steg till över 100 %, valutareserven åts upp av ett stort bytesbalansunderskott som i sin tur ledde till en valutakris och en bankkris (denna IMF-rapport ger en bra bakgrund). En statsfinansiell kris pågår. Den borne demokratens förhoppning är förstås att den ekonomiska krisen kan vara ett utmärkt tillfälle att mobilisera massorna mot autokraten, men vi har ännu inte sett detta, bara en fortsättning på repressionen och på den samhälleliga utförsbacke som detta tragiska grannland valt (Minsk är bara drygt 80 mil från Stockholm).
Efter att ha misslyckats med sin ekonomiska sanering efter att ha bett IMF och EU om krislån 2008, befinner sig nu även Ungern på väg mot en ny ekonomisk kris. Det händer förvisso ofta att det tar lång tid för länder att verkligen ta sig ur ekonomiskt trubbel, och med dagens euroturbulens är ju till och med de starkaste nervösa. Men det är ett helt annat Ungern som nu återigen knackar på valutafondens och kommissionens port - ett EU-land som tagit sjumilakliv mot att de facto avveckla sin representativa demokrati. Den helt demokratiskt valda Fidesz-regeringen har sedan valsegern i april 2010 utnyttjat sin kvalificerade majoritet i parlamentet till att ändra konstitutionen och vallagarna, tysta fristående media och kväsa självständiga institutioner (inkl. rättsväsendet) på ett så kvalificerat sätt så att Hugo Chávez, Daniel Ortega eller till och med självaste Vladimir Putin måste vara djupt imponerade. Ett par bra och fylliga uppteckningar av regeringens steg att undergräva demokratin, vilka fortsatt och fördjupats betydligt under 2011, finns här och här .
Visst har det förekommit protester från institutionellt håll i Europa, men det har varit ganska veka sådana. När Fidesz har struntat i kritiken har inget hänt, och Ungerns ordförandeskap i EU under våren 2011 verkar snarare ha blivit en anledning från kritikerna att tillfälligt hålla tyst snarare än att höja rösterna. Med eurokrisen och arabuppror på näthinnan är det måhända förståeligt att Merkel, Sarkozy, von Rompuy och hela klabbet, inkl. Reinfeldt och Bildt, inte haft tid att bry sig så mycket om ett litet bångstyrigt land i Centraleuropa. Men tänk om det de håller på med är vår tids motsvarighet till en "Chamberlain"?
En parodi på demokrati är inte vad som behövs i EU. Ledarna i övriga EU-länder måste kraftfullt protestera mot det som sker och fortsätter att ske i Ungern. Kanske, men bara kanske, kan landets ekonomiska bekymmer med stigande skuld och stort bytesbalansunderskott ge övriga EU något av en hävstång för att få Fidesz och dess ledare (alt. blivande diktator) Viktor Orbán på andra tankar. Men 2012 måste bli året då övriga EU:s ledare, ja för alla EU-medborgare, att markera att länder som inte garanterar de checks and balances som tillhör en normal demokrati inte är välkomna i klubben. Om vi misslyckas med att sätta sådana gränser kommer ekonomisk turbulens inom alltför kort inte längre vara EU:s allvarligaste problem.
 |
| Europeisk ledare och följare. Tyvärr. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar