Credd till Mikael Nachemsson, vice styrelseordförande i ett stort svenskt investmentföretag, för att han vågar ge sig ut på vad som verkar vara lite ovana vatten och försöka gjuta liv i svensk debatt om en stor ödesfråga i ljuset av eurokrisen - hur statliga räntekostnader inte ska springa iväg igen i framtiden (se länk till artikeln här). I korthet föreslår Nachemsson brett införande av BNP-länkade obligationer, det vill säga att stater ska emittera skuldebrev vars avkastning/ränta beror på den ekonomiska tillväxten, istället för att sälja obligationer med ett fast nominellt värde. Hög tillväxt i landet ger bättre ränta, lägre tillväxt ger lägre avkastning men också lägre ränteutgifter för staten. Och då kan ju mer spenderas på sådant som stimulerar tillväxt och onödig svångremspolitik undvikas, argumenterar Nachemsson. Han säger vidare att detta skulle fungera som ett slags aktier för stater.
Idén är långt ifrån ny, och det är därför lite skrämmande att DN Debatt låter Nachemsson predika utan att kräva någon typ av svar på grundläggande frågor bidragit till att BNP-länkade obligationer fortsätter att vara närmast icke-existerande trots årtionden av imponerande produktion av alltmer bisarra finansiella instrument. Vad är det som gör att idén är rätt nu? Och den översittarton han använder gör att man emellanåt undrar om det är satir eller allvar.
Nåväl, ett av problemen som vanligen nämns i ekonomisk litteratur är att BNP och inflationssiffror kan "felrapporteras". Är det en tillfällighet, exempelvis, att Argentina, som försökt sig på tillväxtlänkade obligationer under 00-talet, samtidigt är ett av de länder som seriösa bedömare (inkl. IMF) anser fuska med sin statistik? Antagligen inte.
Men det största problemet verkar vara det där elementära med utbud och efterfrågan, något som en snubbe som Nachemsson borde ha en del näsa för. På grund av större osäkerhet kring avkastningen än med en vanlig statsobligation skulle investerare kräva högre "sannolik" avkastning på "tillväxtobligationen" (dvs. lägre pris på obligationen givet en antagen tillväxtbana), vilket skulle ge högre genomsnittlig upplåningskostnader för staterna, allt annat lika. Och det är det väldigt få finansministrar (och väljare) som är intresserade av, även om de inser värdet av försäkring/hedging. Och egentligen finns ju den ultimata försäkringen redan - den heter att betala ner skuldstocken i goda tider, och den behöver man inte betala någon extra premie för. Därtill finns förstås risken att de lägre räntekostnader som lägre tillväxt skulle medföra kan trubba av de politiska incitamenten till nödvändiga reformer. Hade Grekland och Italien ens försökt att reformera sina eknomier då? Och som krislösare ser jag inte heller någon merit i förslaget. För vem tror egentligen att BNP-länkade obligationer skulle kunna hjälpa exempelvis Italien i dagsläget? Givet landets minst sagt påvra tillväxtutsikter skulle priset på nyupplåning sannolikt vara ännu högre med BNP-länkade obligationer än med "vanliga".
Nej, DN Debatt borde kräva att debattörer förklarar hur idéer de förespråkar passar in i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar